Tinder-träffar

Laddade ner Tinder för att pigga upp mig själv, och har hittills hunnit träffa två Tinder-karlar.

 

Tinder-dude nummer 1 var helt galet snygg och trevlig, samt verkade först riktigt intelligent och världsvan. Men han hade någon underlig fixering vid att jag var så mycket mindre än han. Han sade säkert tolv gånger att det är ljuvligt att jag är så kort (är inte ens SÅ kort med mina 168cm) för då får han känna sig stor och ståtlig. Dessutom blev han kär i mina händer också, för att "dom är så små att min kuk skulle se enorm ut då du håller i den". Charmigt! 

 

Tinder-dude nummer 2 var helt huippu! Förutom att han var rolig och kunde uppföra sig hämtade han två chokoplattor åt mig, för att "Du sa att du älskar choko, men visste inte om du gillar helt vanlig Fazers blå eller såna med någo bitar i, så jag köpte båda." Choklad ger en man genast tusen extra poäng! Funderade faktiskt om jag borde fria direkt, då jag skulle ha ett halvt planerat bröllop redan klart och allt.

 

Fortsättning följer.

12.04.2016 kl. 12:50

24. Singelbloggen

Jag var lite orolig att detta skulle förvandlas till en bröllopsblogg, men vet ni, nu blev det en singelblogg istället.

 

Då man inser att ens karl har profil på alla otrohets-sajter och seksitreffit-sidor som finns, försöker få fitta av allt som rör sig, och på alla sätt är en vidrig och otrogen skit som sku knulla fast en stövel om den sku boosta hans självförtroende, har man inte så mycket andra val än att packa ihop sina saker och fara.

06.04.2016 kl. 08:51

23. Ingen bröllopsklänning?

Och på tal om bröllop, jag är ett riktigt freak vad kommer till bröllopsklänningar. 

 

De flesta, normalt funtade kvinnor är väldigt ivriga över det där med bröllopsklänning och satsar antagligen mest tid och pengar på den. Jag tycker igen att det är det tråkigaste. Sku så int orka klämma in mig i en massa puffiga saker som får mig att se ut som en stor, ful bakelse. Jag har kivoga bröst och en fyllig rumpa, jag vill visa mina former och inte gömma dom i någon oskuldsfull dräkt. Visst finns det ju tighta, sjukt hotta bröllopsklänningar, men dom kostar över tusenlappen och de pengarna tänkte jag satsa på bröllopsresan. 

 

Hittills har min reaktion till nästan varje bröllopsklänning jag sett varit "yök" (på andra är de vackra, men då jag tänker mig själv i en sådan). Däremot hittade jag idag någon random vit trasa på nätet som kostade 26 euro, och min första reaktion var "Hell yeah, den där skall jag gifta mig i!" 

 

Tack och lov har jag över ett år på mig att ta tag i den här frågan. Men det kan mycket väl vara att jag gifter mig i något som jag hittat på nätet, kostat under hundralappen och är endast knälång och får min rumpa att se bra ut. Återstår att se. Det är ju ändå vår dag, och huvudsaken att jag gillar hur jag ser ut. Då får man skita i vett och etikett precis så mycket man vill. 

17.03.2016 kl. 18:18

22. Mannens bröllopsansvar?

Några veckor sedan var jag på ett härligt bröllop då min kära vän gifte sig. I slutet av festen erkände hennes nyblivne man, att han i princip inte skött någonting som hade med bröllopet att göra, utan att bruden fixat allting.

 

Jag kommer själv att gifta mig nästa år. Karln är riktigt ivrig över själva händelsen, men vill inte ta del i förberedelserna desto mer (förutom då han gnäller över hur dyrt allting är). När jag nämnde att det är vår gemensamma fest, sade han, att han nog gärna hjälper till men att jag är så mycket bättre på sånt här än han.

 

Och visst, jag håller med, jag är säkert bättre på att ordna fester överlag än han, eftersom jag gillar att göra det. Men det där känns ändå som en undanflykt. Jag har aldrig ordnat bröllop förut, allting jag för tillfället vet om sådant är saker jag googlat fram, dvs. satsat många timmar på. Något han också skulle kunna göra.

 

Det här stör mig inte något större, eftersom jag gärna pysslar med sånt här. Men sådär i största allmänhet undrar jag hur vanligt det är, att karlarna inte lyfter ett finger för sina bröllop? Min man påstår nämligen att alla män är sådana, dom vill gifta sig men bröllopet orkar dom inte göra något åt. Och tja, jag köper det till en viss del, men trots att det är så, är det okej? Det är ändå en gemensam fest för bådas släkt och vänner. Varför skall kvinnan sköta allting?

 

Hur har ni/era vänner gjort? Tycker ni att "Du är så mycket bättre på att ordna så du får göra det" är ett okej argument?

 

Som sagt gnäller jag inte, och försöker inte smutskasta min man. Det här är bara ett väldigt intressant och för mig aktuellt ämne, och är ärligt nyfiken på om det faktiskt är så vanligt med att männen gör nada.

17.03.2016 kl. 12:47

21. Brorsan och Louisiana

Jag träffade som tidigare nämnt min bror för första gången i november då jag flög till Louisiana för att hälsa på. Jag och Chris visste inte ens om varandras existens förrän tre år sedan, så det hela har varit ett enda stort äventyr.

 

Jag var galet nervös då jag landade i Louisiana. Tänk om vi var alldeles för olika? Tänk om vi inte hade något att prata om? Tänk om han egentligen bara bjudit mig dit för att han ville ta livet av mig och mata mig till en alligator, eller tänkte gifta bort mig till byfånen ingen villa ha?

 

Alla mina rädslor var ändå helt onödiga. Vi klickade direkt, och det var som om vi sku ha varit bästa kompisar i år och dar. Vi hade ju 24 år att catcha upp, så vi pratade och pratade, men samtidigt var det helt okej att hålla käft. I några skeden under min resa hängde vi i över en timme tillsammans utan att någondera sade ett ord, men det var också helt okej.

 

Det sjukaste är, att vi var som kopior. Både till utseendet och personligheten:

  • Stor grekisk näsa.
  • Håriga som fan (brukar ofta banna morsan över att hon blev kär i Cyperns hårigaste karl, jag får använda mer pengar på Gillette än en knarkare använder på svimba).
  • Ett helvetes temperament.
  • Dåligt morgonhumör. Så tack och lov förstod båda att vara tyst tills vi fått frukost i oss.
  • Behov av att vara i centrum och få uppmärksamhet hela tiden.
  • Ingen som helst självkontroll ifall någon säger att man inte kan eller vågar. Då gör man vad som helst för att bevisa att personen har fel. Detta ledde till en massa shottar och galna partytricks från bådas sida.
  • Kungar på dansgolvet. I alla fall enligt oss själva.
  • Behov av att få alla att skratta, och se till att alla har roligt. Och vi var ju så roliga. Igen, i alla fall enligt oss själva.

 

Tur i oturen att vi inte växte upp tillsammans. Nåndera skulle garanterat ha dött.

 

Det gulligaste var att Chris så söt och snäll, och utan att låta creepy för det är min bror vi talar om, "kärleksfull" mot mig. Han behandlade mig som en prinsessa. Och den stoltheten han kände och öppet visade var så rörande! Varje gång jag sade eller gjorde något roligt ropa han "Yeah, that's MY sister!" och då vi var och festade var han så galet stolt över att han har en så vacker syster alla raggar på. Samtidigt lovade han att slå ihjäl den jävel som vågade ragga för intensivt.

 

Brorsan såg till att jag inte skulle behöva uppleva Louisiana i alldeles för nyktert tillstånd. Första kvällen förde han mig direkt till värsta bargatan i New Orleans, köpte shottar för en hel armé, och introducerade de bästa dansgolven. Vi hade helt sjukt roligt, och märkte som sagt direkt hur lika vi var.

 

Nästa kväll for vi till Coyote Ugly för att dricka Fireballs, spela biljard och dansa på bardisken. Eller jag dansade medan brorsan filmade och lade allt ut på Snapchat, så när jag träffade hans vänner var första kommentaren "You are the girl who knows how to dance on tables, right?"

 

Förstås hann vi med annat än sprit och dansgolv i New Orleans, men man får inte lika bra storyn från akvariet eller Cafe du Monde, så skall inte uttråka er med det.

 

Efter två dagars vistelse körde vi till landsbygden, var brorsan bor. Första kvällen tog killarna med mig till något träskområde, som tydligen är stället där lokala ungdomen har de galnaste festerna. Det hela var som från någon redneck-film, men på ett bra sätt. Alla var vänliga och nyfikna, det var nämligen ganska ovanligt att stöta på européer i det området. Allas förutfattade mening var att jag från Europa är lite galnare och perversare än dom, och jag bekräftade bara deras uppfattning ytterligare.

 

Nästa kväll hade brorsans familj ordnat en riktigt ordentlig fest i deras hus. Hela byn samt alla vänner och släktingar kom dit för att kolla in Chris' mystiska syster från Finland. Det var helt fantastiskt! Har svårt att tänka mig att jag här hemma i Finland skulle kunna få till stånds en liknande tillställning. Jag var verkligen rörd över hur mycket brorsans mamma satsat för att jag skulle känna mig välkommen, och över hur hon helt genuint älskade mig som ett eget barn, istället för att se mig som en fiende.

 

Tyvärr var min Louisiana-vistelse bara en fem dagars keikka, eftersom jag bara hade en veckas semester och åkte via Orlando och Disneyland till New Orleans. Men det var de mest fantastiska fem dagar i mitt liv. Jag hade SÅ roligt, och är verkligen glad över att jag har en så fin bror.

 

Tyvärr är det ganska pissigt nu då man hela tiden saknar en människa som bor på andra sidan jorden. Men jag vet att vi kommer att träffas med jämna mellanrum, och allt som allt är jag mest bara lycklig över att vi lärde känna varandra.

 

 

26.02.2016 kl. 09:28

20. Snabb uppdatering

Har snart jobbat en månad på nya duunet. Människorna här är fantastiska, och mitt hjärta glädjs över att jag efter i två och ett halvt år marknadsfört produkter med superbra kvalitet, fått fortsätta med produkter som är minst lika bra. Skulle aldrig kunna marknadsföra något jag verkligen inte tror på, jag vill att mitt jobb är sådant att jag lever för det 24/7.

 

Men nu lovar och svär jag att nästa inlägg jag skriver handlar om Louisiana, och allting jag upplevde där. Det var för fantastiskt för att inte dokumenteras i en blogg. Jag har saknat min bror varje dag sedan dess. Det känns verkligen som om en del av mig är alldeles för långt borta.

15.02.2016 kl. 10:03

19. Saker jag gjort idag:

- Sagt upp mig.

 

- Börjat skriva en bok. På riktigt den här gången.

 

Det kommer att bli ett spännande år.

05.01.2016 kl. 12:03

18. Årets sista flummande

Den senaste månaden har varit helt crazy. Deadline efter deadline och ett enda livspusslande med kalendern i ena handen och en chokoplatta i den andra.

 

Har ni förresten tänkt på hur saker börjar rulla framåt, då man högt uttrycker sin önskan för något nytt? Att direkt då du högt vågar erkänna, att du vill ha en pojkvän, ett nytt jobb, eller få något nytt och inspirerande att leva för, sätter universum bollen i rullning, och så börjar saker bara hända?

 

Jag har alltid trott på att man måste arbeta hårt, gråta några tårar, och verkligen lida, för att få det man innerst inne vill ha. Men samtidigt känner jag verkligen starkt, att då man gjort allt man själv kan, då man redan slitit och jobbat hårt, är det bästa man kan göra att bara säga högt vad man vill, luta sig bakåt i soffan, slappna av och låta livet sköta resten.

 

2016 kommer att bli ett bra år.

31.12.2015 kl. 09:25

17. Semi-köpstoppet i USA

Jag har så mycket att berätta om min resa till USA, att jag verkligen inte vet var jag skall börja. Kortfattat var det en mycket lyckad resa, och jag och brorsan bondade direkt. Och vi var så lika, både till utseendet och beteendet, att det nästan skrämde mig! Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Det jag var väldigt positivt överraskad över, var hur bra jag kunde hålla mig ifrån hela den där "Shop til you drop"-grejen. Jag var i frickin' Amerika, och ändå köpte jag främst mat, upplevelser och presenter åt mina nära och kära.

 

Åt mig själv köpte jag ett häfte med Alice in Wonderland, en Darth Vader -pins, en mugg med Anger från InsideOut, en topp eftersom alla mina kläder var smutsiga, en läderklänning jag länge dräglat efter samt en annan klänning för fem dollar. Det kan i någons öron låta som en hel del krääsä det här redan, men i normala fall skulle mängden kläder jag köpt kunnat tiodubblas, så är verkligen stolt över mig själv.

 

Eller stolt är kanske fel ord. Jag är främst glad över att saker inte längre är så viktiga för mig. När jag var yngre använde jag shopping som en hobby, något jag sysslade med då jag ville muntra upp mig själv. Känslan av att köpa saker gjorde mig glad. Nuförtiden är det inte längre så, jag köper inte för att känna något speciellt, vilket är väldigt befriande. 
25.11.2015 kl. 09:32

16. Internationella mansdagen

Hej alla män som alltid på kvinnodagen gör ett himla hallå över saken, kräver en dag för män, och tycker det är så hemskt och vidrigt och katastrofalt att en endaste dag om året inte bara handlar om er och era jävla begär: Idag är det den internationella mansdagen! Så festa och njut nu för hela slanten, när det en gång är en så viktig sak för er.

 

Och ni män, som inte är dylika tölpar: Hurra hurra, och hoppas ni har en fin dag!

19.11.2015 kl. 14:45

15. Spännande tider i USA

Idag börjar mitt sommarlov. På måndag åker jag alldeles ensam till Florida. Där tänker jag hänga i minimala kläder, dricka färggranna drinkar och för första gången i mitt liv besöka Disneyland, och därmed bli totalt ruinerad.

 

Efter några dagars ensamvargande vid poolen hoppar jag på flyget till Louisiana. Där skall jag träffa min lillebror Chris för första gången i mitt liv. Fick först tre år sedan veta att människan ens existerar, och nu skall vi äntligen ses. Så spännande!

 

På programmet i Louisiana står bland annat riktigt ordentligt turisthäng i New Orleans samt en stor pig roast -fest ute på landsbygden.

 

06.11.2015 kl. 09:47

14. Förra veckans favoriter

Film: The Martian, som handlar om Mark som blir lämnad på planeten Mars. Äntligen en rymdfilm man inte får dödsångest av. Istället var det en enda påminnelse om att man klarar av det mesta i livet med humor.

 

Bok: Livet efter dig, Jojo Moyes. Så gripande, så rolig! Exemplaret jag läste var lånat, så därför beställde jag boken hem nu trots att jag redan läst den. Så den alltid finns där i hyllan, och väntar på den dan jag känner att jag måste få skratta lika hjärtligt och gråta lika djupt som jag gjorde när jag första gången läste boken.

 

Restaurang: Santa Fé i Helsingfors centrum var verkligen en positiv överraskning. Har alltid haft fördomar mot stället, men hädanefter tänker jag besöka restaurangen alltid då jag är riktigt hungrig. Shrimp quesadillas stora som pizzor till förrätt och en riktigt ordentligt kryddad biff till varmrätt. Då vi betalade notan var jag så mätt, så glad och så full att jag ännu också känner fysisk glädje över situationen.

 

Er toplista? Vad skall jag se, läsa och äta den här veckan?

04.11.2015 kl. 14:43

13. Var ens självisk, ifall du inte kan vara snäll

Något jag har svårt att förstå, är människor som inte alls verkar inse att deras negativa handlingar kan ha konsekvenser för dem själva.

 

Till exempel folk som riktigt gormar och härjar åt personer i kundbetjäning, utan att för en endaste sekund inse, att den där personen de skriker åt kanske någon vacker dag intervjuar dem för ett jobb de sökt, bestämmer ifall de skall få bostadsbidrag eller är domare i någon tävling de deltar i. Jag minns både namn och ansikte på hemskt många människor som betett sig riktigt illa mot mig då jag arbetat med kundbetjäning i tiderna, och det är inte direkt något de har nytta av om vi någon dag träffas igen. 

 

Och så folk som retar okända människor, utan att tänka på att person man mobbar eller är otrevlig mot kanske inte har alla hästar i hagen eller är sådan, som svarar på psykisk mobbning med fysiskt agerande. Att om man till exempel i metron ropar åt någon nåt rasistiskt, eller i butikskön retar ett fyllo för att han redan nio på morgonen köper sex öl (hände senast igår), eller skrattar åt någons klädsel på gatan, kan man aldrig vara hundra procent säker på att den människan inte drar fram en kvin och hugger en.

 

Alltså på riktigt: vill man inte vara snäll mot människor för deras skull, så kan man ju ens vara det av själviska skäl.


 

04.11.2015 kl. 09:29

12. Semi-köpstott - Listan

Jag har några gånger försökt mig på ultimata köpstopp, där jag planerat att låta bli att shoppa nya kläder i ett år. Eller att aldrig mer köpa en bok, utan bara läsa sådant jag hittar på bibban. Behöver jag ens säga, att det skitit sig? 

 

Igår då jag gjorde en lista över saker jag vill få gjort i mitt liv under 2016, dök dock punkten "Rensa bort onödiga saker, köp mindre prylar" upp igen. Men eftersom jag är medveten om att jag inte kan köpstoppa totalt, tänker jag starta ett projekt där vissa saker är förbjudna att köpa. Mest handlar det om grejer jag redan har alldeles för mycket av. 

 

Så, listan över grejer som inte längre kommer in i vårt residens:

 

  1. Te. Jag dricker nästan aldrig te, och ändå köper jag hela tiden olika smaker. Våra hyllor är fulla av allt från chokladchilite till te som skall smaka som blåbärsmuffins. Ifall jag fortsätter min tekonsumtion som hittills, med cirka en kopp i veckan, kommer jag att bli av med allt te jag har om ungefär sju år. Så inget mer te innan jag druckit upp det jag har. 
  2. Kokböcker. Jag har ett allvarligt problem med kokböcker. Jag köper hela tiden nya, men jag kan inte minnas när jag senast faktiskt skulle ha lagat mat med något recept ur en kokbok. Det är alltid egen fantasi eller det fantastiska Internetet som gäller då jag skall kocka något speciellt. Böckerna bara samlar damm i hyllan, förutom ibland då jag sätter mig på soffan och bläddrar i dem för att se på vackra bilder. 
  3. Spel till playstation trean. Vi har både en pleikka trea och en fyra. Nuförtiden spelar jag nästan aldrig på trean, närmare sagt är trean egentligen i användning endast då jag hackar Tekken, eftersom det inte ännu kommit ut på fyran. Ändå har jag något sjukligt behov av att köpa gamla spel till trean, som jag tänker att jag sen någon gång skall spela. Den gången kommer aldrig, eftersom all min speltid går åt de splitternya spelen på fyran eller NHL. Så nu sitter jag och pantar på allt från gamla Assasin's Creed till barnsliga Disneyspel jag aldri kommer att ha tid med. 
  4. Kläder jag inte behöver, eller helt på riktigt känner att jag inte kan leva utan. Tänker inte totalförbjuda klädshopping. Men jag vill inte mera gå in i affärer och köpa någon kiva topp bara för att jag råkar ha lite överlopps tid då jag väntar på någon. Eller köpa en ny klänning för att göra mig själv glad. Eller handla nya underkläder för tvåhundra euro för att jag har en dag då jag inte känner mig så sexig jag skulle vilja. Skall hellre satsa pengarna på sådant som jag antingen behöver, eller älskar så mycket att jag helt på riktigt bara måste få det. Mamma har alltid sagt, att då man ser något man vill ha, skall man gå hem och sova på saken och återvända till affären nästa dag ifall man ännu faktiskt känner att man behöver det. Det är ett tips jag tänker följa vad kommer till kläder. 
  5. Påslakan. Till mina underliga köpfetischer hör även påslakan. Jag köper hela tiden och ständigt nya lakan, trots att vi har gamla ännu i paket. Det är bara något så terapeutiskt och skönt med splitternya lakan i sängen. Hedanefter blir det dock inga nya lakan innan jag slänger gamla. Och jag får inte slänga gamla bara för att jag vill ha nya, de måste faktiskt vara i sådant skick att sopkorgen är rätta adressen. 
  6. Smink och kosmetika. Nå ni förstår, klart jag köper en ny maskara då den gamla tar slut, eller ett rött läppstift ifall jag tappar det jag har. Men det här galna roffandet av alla krämer och smörjor måste ta slut. Det finns inget som ger mig orsak att äga tolv olika body lotions samtidigt. Man kan faktiskt använda en burk slut, och sedan köpa en ny, istället för att samtidigt kladda med en hel massa olika sorter. 

 

Fortsättning följer. Kommer med jämna mellanrum rapportera hur det går. 

 

Vad köper ni för mycket av? 

 

 

01.11.2015 kl. 14:50

11. Du är mitt livs människa

Igår tittade Eetu plötsligt riktigt kärleksfullt på mig och sa "Olet elämäni ihminen."

 

På något vis kändes det så himla fint att han kallade mig för sitt livs människa, och inte livs kvinna.

 

Han tänkte kanske inte desto mer på vad han egentligen sa, jag vet faktiskt inte. Men för mig kändes den där lilla meningen som om han tog ifrån mig all press på att vara en riktig kvinna, en sådan min ex-karl alltid tyckte att jag inte var. Jag får helt enkelt vara människa.

30.10.2015 kl. 08:57