Efter 5,5 år i Vasa är det dags för mig att försvinna härifrån. Jag tackar för mig, och hoppas vi ses snart igen. No hard feelings!

The Hunger Games får 10 av 10 poäng. Söta Josh Hutcherson får 10 av 10 hjärtan och min eviga kärlek.

Människorna som härjade i biosalongen får fingret.

Folk brukar säga att man inte skall diskutera religion eller politik ifall man vill undvika konflikter.

En tredje punkt jag vill införa på listan är lagsport! Det finns knappast något annat ämne som kan få lika mycket blod att koka i ett kafferum.

Vad ska man göra då man känner den där "Jag skall ha något nu, skit samma vad det är, men jag skall shoppa och slösa pengar på saker som är vackra men som jag inte alls behöver"-attacken komma krypandes och man verkligen måste kämpa med sig själv för att inte åka till närmaste H&M och slita med sig engånskläder för 12,90?

Jag har ett sådant anfall för tillfället, och har redan i flera timmars tid psykat mig själv och gjort allt för att hålla mig i styr. Kan man shopping-detoxa sig på nåt vis?

När jag gick igenom alla mina foton för att se vilka jag ville framkalla insåg jag att jag aldrig använt de bästa fotona i någon blogg.

Alla foton jag ville framkalla och som betydde något för mig var bilder få människor sett. De där bilderna på vem jag druckit kaffe med, vad jag ätit, och hur en palm såg ut på semestern intresserade mig inte alls. Det vill säga sådana bilder jag, och många andra med en blogg, hjärtligt laddar upp av på nätet.

Egentligen är det konstigt att jag inte velat dela med mig av dessa bilder, eftersom de visat de lyckligaste stunderna i mitt liv. Ifall bloggandet, som många påstår, går ut på att göra andra avundsjuka, varför i alla världen har jag då laddat upp foton på en torr sallad och inte den där bilden av mig med en lycklig grimas över ingenting alls?